Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han låtit nästan obehindradt härja kusten och
bränna samt plundra Norrköping.”
”Oerhördt!” föll Poniatowsky i talet.
”Afbryt mig icke — fortfor Sandberg. — Det
är först sedan jag talat till punkt, Herr Generalen
kan fatta min mening och uppfatta förhållandet.
General Urbanowitz har hvarken handlat af egen drift,
eller på eget bevåg. Om han felat, är det af
un-dergifvenhet för en högre vilja, som törhända i
missnöjet med nuvarande regering ser sin egen
upphöjd-se underlättad och påskyndad till spetsen af makt.
Jag bör ej uttrycka mig tydligare; men jag förmodar,
att i alla fall blifva förstådd af Herr Generalen.”
Poniatowsky for med handen öfver pannan,
liksom för att öfvertyga sig, att hvad han nu hört var
verklighet och icke en dröm. Derefter utbrast han:
”Hvilket afgrundsdjup af ränker!.... Jag beklagar,
men ursäktar icke Urbanovitz: ty att sätta sin ära#
på spel, — derhän kan ingen lydnadspligt sträcka
sig. Emedlertid tackar jag Herr Regerings-Rå^et
uppriktigt för dessa upplysningar. Jag vet nu hvad
jag för egen del har att rätta mig efter, och jag skall
bjuda till att hålla tungan rätt i munnen.”
Ankomsten af några bland hoffolket störde och
afbröt det förtroliga samtalet mellan Poniatowsky och
Sandberg, hvilka genast skiljdes åt och hvar på sitt
håll vände åter till de rum, der aftoncirkeln var
samlad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
