Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADERTONDE KAPITLET.
Under Sveriges året 1719 för hand varande bistra
ställningar och förhållanden våndades Senaten med de
mest svidande bekymmer och de brydsammaste
öf-verläggningar. Tessin slöt ett utlåtande till Rådets
protokoll, *) deruti fred med Ryssland förordades,
med dessa ord:
”Jag bekänner min svaghet, att jag anser vårt
”verk föga annat än förloradt, der icke Gud i nåder
”det afböjer, hvarom jag bör tvifla, så länge man så
”ögonskenligen ser Guds straff för ögonen, och ändå
”intet vill låta tukta sig. I betraktande af allt
ofvan-”berörde stadnar då min underdåniga mening deruti,
”att om vi intet kunna få freden uti allt som vi vilja,
”böra vi taga den som vi kunna få densamma; och
”skulle jag hålla mig sjelf för straffvärdig, om jag
annorlunda rådde, än jag uti mitt eget samvete
öfver-"tygad är; lemnandes gerna allt större upplysning åt
”den som mig förbemälte bevekelsegrunder med skäl
”förelägga må.”
Denna åsigt var knappt framställd i Rådet, innan
den genom Drottningen blef känd af Prins Fredrik
och genom honom af Lord Carteret. Han
skyndade, att genom samma kanal låta förstå, att Sverige
ingenting hade att frukta, om det endast med oin-
*) Den 26 Jali 1719.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
