Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sida. För vårt föregående handlingssätt äro vi här
ingen redogörelse skyldige.”
Amiralen teg och Lorden bytte fintligt om
samtalsämne.
Svenska Regeringens fröjd öfver Englands
hjelp-sändning blef ganska kort. Från samma stund den
nya bundsförvandtens kölar plöjde närbelägna
farvatten, böjde Lord Carteret tonen och yrkade ytterligare
begifvanden och uppoffringar af Sverige. Det var
icke nu mera till Englands och Hanovers
interes-sen och anspråk, han inskränkte sina fordringar:
Han yrkade myndigt och bestämdt, att Preussens
önskningar också skulle tillfredsställas, och hotade, i
händelse Sverige vägrade att jemväl sluta fred med
Preussen, på sådana vilkor det begärde, att
oför-dröjligen gifva Amiral Norris befallning att genast
återvända till England, hvartill Carteret visade ? sig
vara bemyndigad, att efter omständigheterna
meddela Amiralen föreskrift.
Lordens framställning upptogs helt olika af
hof-vet och Senaten. Han och Amiralen, hans landsman,
voro dagligen gäster hos Drottningen eller Prinsen,
som Öfverhopade dem begge med artigheter och
Norris särskildt med dyrbara och smickrande
äreskän-ker. Rådsherrarne åter bemötte dem med köld, och
Cronhjelm tvistade med Carteret så häftigt, att det
urartade till personligheter. Men när
Kansli-Presidenten med hetta förevitade honom sin dubbelhet, sitt
svek, sina brutna löften och försåtliga anslag, förgick
tålamodet Lorden, och han hänvisade spotskt till
öfverensstämmelsen i åsigter mellan honom och
Prinsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
