Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
främmande steg ur, gaf sin betjent befallning att
draga försorg om medförda sakers upphemtande och
vagnens körande till stallgården, samt begaf sig sjelf
upp i våningen, hvars alla dörrar voro olästa, men
rummen, utom der aftonbönen hölls, toma.
’’Hvad betyder denna ödslighet?” mumlade
frem-lingen vid sig sjelf. Men då i detsamma ljudet af
psalmsången trängde till hans öron, begrep han hvad som
förehades, och han sysslosatte sig med att betrakta
de taflor, som prydde väggarna i rummen, under
afbidan på andaktsöfningens slut.
Ändtligen uppslogos dubbeldörrarna från
bönsalen, och Riks-Rådet Horn inträdde i förmaket,
förande sin grefvinna under armen.
Åsynen af fremlingen, som helsade med eo
djup bugning, öfverraskade Horn. Med värdighet^
men vänligt yttrade han:
”Hvad kan tillskynda en från hofvet förvisad
landtman fägnaden att se Hof-Marskalken Diiben
under sitt tak? Fruktar^ ni ej smittan af den onåd, som
bannlyst mig? I alla händelser välkommen, min
Baron!”
”Jag skattar mig lycklig att kunna skingra Ers
Exellens’ misstankar i afseende på höga Öfverheten
— svarade Diiben — och hvad mig enskildt angår,
skulle jag utan tvekan gifvit mig den äran att
ip-hemta Ers Exellens’ befallningar, äfven om något
äfventyr varit dermed förknippadt.”
”Baron påminner mig om hofspråket, hvilket
jag här i min djupa enslighet i det närmaste glömt
— fortfor Horn, spefullt skämtsam — Er afsigt är
sannolikt att taga i ögonsigte mina åkrar och min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
