Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lfötid, fann sig mindre belåten, under det att
brudgummen, liksom vaknad ur en dröm, på en gång slog
sig med handen för pannan och utbrast: »Ja, det år
bon!»
»Hvem menar du?» sporde Mathilda lifligt.
»Låtom oss i dag slå bort alla andra tankar, än på
vårsälliiet, älskade maka!» svarade Fredrik. »Till det
andra kapitlet komma vi tids nog.*. . . Men hvad set
jag! . . . Din hvitft sidénsarsskö är bestähkt med
blod» ...
»Allsmäktige Gud!» suckade kyrkoherden, fromt*
»låt icke denna qvinnas fall och blod båda svidande
sorger åt dettav ädla bus!»
Matbilda bléknäde.
»Sansa dig, min älskade!» uppmanade Fredrik, med
fattning. »Fläcken ät* på kogra skon. Den är
bestämd åt Leyönberg, och Ludvig må sjelf värja sin sköld
från fläckar. Du tillhör redan mig, och på oss Sparf*
▼enfeldtai* saknar dennfc tillfällighet, äfven om den vore
ett elakt förebud, allt inflytande.»
»Och hvad mig angår,» inföll Ludvig, »bryr jag mig
alldelels inte om skrodk. Skon har nu ett fördubbladt
värde: den är ett minne både af dig, som burit jienne»
och af det vackra fruntimret, som ditsatte fläcken.’
Mig skall åtminstone den fläckade skon icke klämma.»
»Det önskar jag af uppriktigaste hjerta,» genmälde
Fredrik, med ton vigt och en allvarsam blick på
Leyon-berg.
Mathilda lät sin hvita afdragna handske falla ned
öfver den sudlade skon och ligga q var der, tills
före-visningen slöts. Så snart den var förbi, hastade hon
att kläda om sina fötter i svart maroquin och
fördelade de nyss burna sidenskorna mellan sin bror och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
