Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning [av Birger Schöldström]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan derefter meddelats af Cramærs förre principaler,
de ofvan nämde skräddaremästarne C. J. Lundberg och
L. Lundqvist, inför notarius publicus Callerholm aflagda
attester, att de icke mot C. hvarken “under det förflutna
eller närvarande hade ringaste skäl till anmärkningar“
samt att de med honom “stodo i fullkomligt vänskapligt
förhållande“, fortsatte Cramær:
Angående nu i fråga varande sak, så söker polisen försvara mitt
utvisande från arkivrummet dermed, att någon gjort den uppmärksam
på, att jag vore samme person, som för sju år tillbaka var i polisen
stäld till ansvar för den ofvannämda förbrytelsen. Jag invänder, att
jag innan detta tillfälle mångfaldiga gånger såsom åhörare besökt
polisen; att jag derunder uppehållit mig så väl i detta som i andra rum,
varit sedd och bemärkt af så den ene som den andre, utan att den
nu angifna finkänsligheten uppblossat hos någon; men detta allt äfven
innan jag var bekant som skriftställare. — — —
Den juridiska delen af saken öfverlemnar jag att bedömas af andra,
sedan jag sjelf dertill är inkompetent. Saken har dock äfven en
moralisk sida. I en tid, då försonlighetens lära börjat göra sig gällande
mera än förr, äfven inom det offentliga samhället, torde man kunna
fordra, att en person, så hårdt och verkligen orättvist behandlad, som
jag i afseende på sakens beskaffenhet blef genom ifrågavarande
anklagelse, lemnas i fred och ro att småningom kunna få nedsänka i glömska
en så beskaffad motgång vid blott 19 års ålder, för att bli sig sjelf
och samhället till gagn. Under de sju år, som förflutit efter denna
olycka, kan en hvar vitsorda mitt uppförande och mina handlingar.
En hvar, som känner mig, kan härpå lemna tillfredsställande svar, och
sjelf har jag derpå ett bevis, då många aktade och i det allmänna
ansedda personer, oaktadt de känt detta förhållande, sedermera skänkt
mig sin vänskap och sitt umgänge De skrifter och smärre poetiska
foster jag utlemnat hafva af personer, på hvilkas omdöme jag sätter
värde, åtnjutit bifall, och jag har öfver allt emottagits på ett sätt, långt
öfver mina både anspråk och förtjenster. Detta allt har stegrat mitt
hopp på ett kommande, detta har gifvit mig mod att med ihärdighet
fortgå på den bana, dit jag trodde mig ledas af en naturlig kallelse.
Min ungdoms olycka trodde jag sålunda försonad, helst sedan lagen ej
ansåg mig skyldig; jag trodde mig ej stå i någon skuld till samhället,
förmodande att få kunna stå ren i andras ögon, sedan jag oaflåtligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
