- Project Runeberg -  En återuppstånden skämtare. Camera-obscura-bilder från 1840-talets Stockholm /
22

(1885) [MARC] Author: Mauritz Cramær With: Birger Schöldström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning [av Birger Schöldström]

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Jag skall berätta allt, hvad som nöje kan skänka,
hvad alla menniskor både tala och tänka . . .
När hvardagslifvet oss något torrt förefaller,
det smakar fågel . . . ett litet läskande sqvaller.

Jag skall förtälja om våra männers idrotter
och om små fruarnas kärleksfulla komplotter;
ty sympatier man säkert vinner med narri,
om blott som lutfisk . . . man pepprat sitt charivari!

Ja, jag slår vad, att jag hela sta’n skall förtjusa;
för mig man skall både buga, niga och krusa.
                         (till publiken.)
Och om, mitt herrskap, ni ej vill ingå på vadet,
skall jag er sätta, hvarenda själ, uti bladet!


*     *
*



En af våra äldre teaterförfattare har för nedskrifvaren
af dessa rader berättat, huru han en sommarafton
1848 satt utanför gamla Djurgårdsteatern med dåvarande
direktören, Fredrik Deland, då en aftärd och lutande,
något kutryggig gestalt med hektiska rosor på kinderna
kom framskridande. — “Nå, välkommen, bror Cramær!“
ropade direktören. “Du kommer då ändtligen för att se
ditt eget stycke. Det är första gången, och (tillade han
sakta för sig sjelf) det blir nog också den sista...“[1]

Det slog in: några få veckor derefter, den 10
November 1848, afled i bröstkräfta Mauritz Cramær, 30 år
gammal. Samtidigt som han låg på sitt dödsläger, låg
hustrun på sitt. Det var endast några timmar mellan
begges slut, och de begrofvos på samma dag.

*     *
*



[1] Hr Deland erinrar sig nu, säger han, ej dessa ord, men mins
mycket väl, att Cramær, af hvilken han för öfrigt har ett mycket
vänligt minne, ganska riktigt blott en enda gång såg »Symamsellerna».
»Cramær sörjde sig till sin sjukdom», är ofvan nämde högt aktade
konstnärsveterans åsigt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:46:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cmskamtare/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free