Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning [av Birger Schöldström]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De enda vänner, som under de sista dagarne af
Cræmers sjukdom lära besökt honom, voro Fredrik Deland
och källarmästaren Norgren (den af Blanche odödliggjorde
“Positivhataren“). Hustrun kunde ej gifva honom
omvårdnad, men sådan erhöll han dock, af dåvarande
egarinnan af n:r 16 Drottninggatan, en för sitt ädla hjerta
och sin storartade välgörenhet högt aktad borgarefru, död
för ett par år sedan. Äfven hos henne (en fru E.) lefde
Cramæer i ett godt minne, och hon bevarade omsorgsfullt
några tacksamhetsverser, dem den stackars sjuke på
dödsbädden skrifvit till henne.
En mystisk händelse berättades af denna frus
trovärdiga läppar, då talet föll på Cramæer. Ungefär 14
dagar efter Cramæers död kom hans vårdarinna en afton
i den korridor, hvarest dörren till det rum, der han lefvat
och dött, befans. Det var fullmåne, dörren stod öppen,
och på tröskeln varsnades Cramæers vålnad. Hans sneda
växt och vackra, tärda anlete belystes klart af månskenet.
Fru E. häpnade naturligtvis och drog sig tillbaka, men
för att få visshet, om det vore en fantasi blott af hennes
inbillning, ropade hon på en tjenstepiga, som passat upp
Cramæer. Denna kom, hennes matmor sade intet, men
pekade mot dörren. “Herre Je ... Cramæer!“ ropade
pigan förskräckt och sprang.
Det var väl någon lek af månstrålarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
