Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - -s Café
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag lyfter upp nedersta fliken af detta förhänge, att
du ser sjelfva grunden, som heter: menniskokännedom.
Jag vill göra en liknelse. Du vill dricka ditt kaffe och
går derför i någon af de praktfulla paviljonger, jag nyss
nämnt, då en ung, täck, kanske riktigt vacker flicka
serverar, hvad du begärt. Du tittar henne i ansigtet, hon
tiger; du betalar, hon niger; du går, hon sätter sig ned.
Du inträder derefter på —s Café, står öga mot öga med
vår sennora, och hennes anblick eger för dig intet behag.
Men du begär något och kastar med samma en förstulen
blick på din nya frack. Detta upptäcker genast sennorans
öfvade öga, hon följer denna din blick, ser på din frack,
ser igenom din frack, ser snart igenom dig sjelf och
frågar några ögonblick derefter med förbindlig likgiltighet,
om grefve N. N., som i förgår kom från Paris, är dig
bekant? Du svarar: nej, och hon ursäktar sin fråga dermed,
att edra frackar äro förvånande lika. Man hör detta vid
ett närstående bord, fäster uppmärksamhet vid din person,
finner din frack verkligen komfortabel, dig sjelf så med,
och samtalet är i gång. Sennoran varnar dig nu för
trånga skor. Du försäkrar, att dina äro tvärtom, och hon
förvånas öfver dina små fotter. Man börjar derefter tala
om teatern, och hon kommer imellertid till den observationen,
att du är förvånande lik Günther öfver pannan.
Du börjar betrakta henne med mera intresse, och hon
vänder sig bort med en liten grimas, försäkrande, att det finnes
två menniskor i Stockholm, hvilkas skarpa ögon hon
omöjligen kan lida: det är dina och Torsslows.
Detta allt höra de närstående, och verlden känner
nu, hvad tillförene ingen anat, utom du sjelf: att du är
en komfortabel, vacker karl. Du vill veta nyheter, och
hon vet allt. Du vill säga en qvickhet, och hon skrattar
med så förvånande natur, att du är öfvertygad om ditt
snille. När du nu kommer på gatan, och jag frågar dig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
