Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - “Nihil“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inne på scenen. Notariens sista “nihil“ hördes öfver hela
salongen och trängde således äfven till magisterns öron,
som, då han nu dertill hörde dånet af pukan, spände ögat
åt detta håll, der han mycket riktigt såg vännens hatt
med dess röda skimrande foder studsa från pukan upp på
teatern och derifrån trilla ner i sufflörsluckan. Mera
tänkande på vännens hatt än på sitt sällskap, lemnade han
genast “flamman“ för att skynda sig ned, och vår notarie
gjorde alldeles detsamma. Då likväl samma stund hatten
kröp in i sufflörsluckan, ridån äfven gick ned, skyndade
alla åskådarne att lemna sina platser, och då de båda
herrarne voro sist i queuen, hvar och en på sitt håll,
voro de äfven de siste i förstugan. Magistern var först
inne i salongen, der för närvarande var beck mörkt med
undantag af rampen, skenet från den enda vägledning,
som erbjöds vandraren. Magistern såg med egna ögon,
att hatten trillat ned i sufflörsluckan, och ingenting var
derför enklare än att gå ned och taga upp den. Han
hasar sig derför på magen ner i det lilla hålet; men hur
han än tittar, upptäcker han ingen hatt, men deremot
åtskilliga pappersluntor och ett spetsglas, jemte en butelj
rom, af hvilken senare han genast behagar hålla till godo
några glas. Han slår upp buteljen och tager sig första
tankställaren, då notarien från sin sida inkommer i
salongen. Han vandrar också fram mot orkestern, sätter
sig ned på hr Schusters [1] basfiol för att få en desto bättre
öfversigt af det hela; men huru han än skådar: nihilhatt!
Imellertid upptäcker han i ett af de i ridån anbringade
signalhålen någonting glasaktigt, det han vid närmare
eftertänkande finner vara yttersta ändan af en kikare,
riktad mot sufflörsluckan, hvarest hr magistern som bäst
drog i sig “knorren“ numro fyra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
