Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - “Nihil“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja, hans stöflar kan vara go’a nog åt Hin också,
men inte åt hederligt folk heller.
— Gå de barfota då?
— Ne-hej! men de’ ska’ jag säga er, att Hin gör,
för der är varmt, så man kan steka sill på väggarne, och
de’ får herrn sjelf väl känna förr eller senare, tänker jag.
— Känna på Hin! — håh! — honom känner madam
väl hvar dag, då hon klappar sin gubbe — tänker jag.
— Hör du, Janne, herrn här säger, att du är en sate —
ropade matronan till en ståtligt bygd man, som med all
uppmärksamhet satt och betraktade skådespelet. Med två
steg var han midt för vår notarie, som vid denna syn
blef litet het om öronen.
— Hvad befalls? — frågade mannen.
— Jag sa’ bara nihil, min herre — svarade notarien
undfallande.
— Nihilla mig hit och dit! Ser herrn inte, att han
har hederligt folk för sej, och att herrn tar vilse om min
gumma.
Notarien blef flat som om man hade presenterat
honom ett utslag och invände:
— Vid Gud, min herre, jag ville er gumma något...
henne ville jag nihil.
— Ner till, sa’ ni... ni vill ner till, sa’ ni? Se der
har ni en opp till i stället! — och en den smakligaste s. k.
“tolfskilling“ slog ett lock för notariens öra, på samma
gång hans i handen hvilande hatt fick en fart ut genom
gluggen, allt medan han sjelf af alla krafter ropade: —
Nihil! — sa’ jag.
Hatten fick en studs mot ett af lampglasen, då hans
fart erhöll en riktning mot orkestern, der den slog ned
på högra pukan och åstadkom en mördande effekt, så
mycket mera som det skedde under ett smäktande adagio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
