Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TOLFTE KAPITLET.
STRIDEN I URSKOGEN.
Nå, resan tog slut, och vi skildes med ett varmt
handslag, började Jim Cox på nytt. — Müller
for till sitt land, sedan han nämnt något om en ny
färd genom Central-Amerika ett eller annat år senare.
Vi gjorde upp om saken på stående fot, det där
kringflackandet behagade mig. Nu gällde det Costa
Negra, och för inte fullt fem månader sedan råkades
vi här i staden, togo den bit järnväg, som landet
äger, och stego sedan i sadlarna på våra mulåsnor.
Vi färdades ju genom ett land, som anses
någorlunda civiliseradt, och vidtogo inga egentliga
försiktighetsmått. Bössa, revolver och knif naturligtvis
och doktorn med sina verktyg och instrument och
en välförsedd kassa. Två slynglar hade vi engagerat
till bärare och pådrifvare för åsnorna. Min egentliga
uppgift var att se efter dem, så att de stulo måttligt.
Från San Antonio, sista stationen på deras bana
här nere, stucko vi af lätt väster ut mot bergen.
Första veckan rörde vi oss i bebodda trakter och på
vägar... nå, ja, vägar kan man egentligen inte kalla
det, men både doktorn och jag hade varit med om
värre och oss generade det inte synnerligen. Litet
annorlunda var det med bärarna. Bägge herrarna
tycktes ha fattat som sin uppgift att röka cigarretter
och draga sig på någon skuggig plats. Jag gjorde
dem uppmärksamma på deras skyldigheter, först i all
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
