Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vänlighet, sedan med hjälp af knytnäfvar och
tåspetsar. De voro ett par ovanligt känslolösa
individer, och får man döma befolkningen efter dem, tål
en Costanegran ungefär hvad som helst.
Det visade sig emellertid vara ett litet misstag
från min sida. Jag vaknade en natt oförmodadt vid,
att den ene af karlarne satt grensle öfver mitt bröst,
medan den andre räckte honom en knif. Jag skakade
förstås karlen af mig, skickade i väg honom med en
spark och förmådde kamraten att följa efter.
Revolvern spelade också en viss roll i pjäsen, men det
blef ingen vidare blodsutgjutelse den gången. —
Hvad är det, Cox? frågade doktorn, som vaknat vid
bullret. — Bara ett försök till mord och plundring,
svarade jag. — Jaså, sade doktorn och vände sig på
andra sidan och somnade. Han var en mycket lugn
natur. Men jag höll mig för säkerhets skull vaken
till morgonen.
När den kom, funno vi visserligen vår packning
orörd hos oss, men mulåsnorna voro borta. Doktorn
tittade på mig och jag på honom. Vi visste nu, att
en resa i Costa Negra äfven medförde sina
besvärligheter. När vi tittat en stund, diskuterade vi vår
belägenhet. Att lämna våra tillhörigheter och
marschera till närmaste bebodda ort skulle vara
detsamma som att skänka allt till herrar mulåsnedrifvare.
De lurade naturligtvis på några mils afstånd, beredda
att öfvertaga vår egendom. Det återstod ej annat
än att dela på expeditionen. Den ene fick stanna
och bevaka sakerna, under det den andre gaf sig ut
på vandring. Jag var utan gensägelse den bäste
fotgängaren af oss båda. Jag tog mina vapen och
bröt upp, doktorn stannade med sina och proviant
för sex dagar.
Efter två dygns kringdrifvande träffade jag en
karl och tvingade honom att visa vägen till närmaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>