Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kan vara. Vi hade en hänförande utsikt öfver
dalbottnen framför oss. Och ju längre jag betraktade
den, desto tydligare blef det, att doktorn haft rätt,
när han liknat den vid en gammal öfvergifven stad.
Nu, då månskenet lade ljus och mörker bredvid
hvarandra utan några förmedlande öfvergångar, såg
jag gatorna som djupa, svarta fåror och kvarteren,
olika höga, ibland större, ibland mindre, ligga som
rutor på ett schackbräde. — Det är en stad, doktor,
hviskade jag. — Ja, Cox, svarade han, vi ha gjort
en stor upptäckt. — Han sade vi, den hederliga
själen.
Vi lågo i vår skrefva bela natten och väntade.
Inte ett ljud hörde vi af spökena, som skjutit ett
par salfvor på oss. De ansågo det väl också bäst
att vänta för att med dagsljusets hjälp se, hvilken
verkan deras kulor åstadkommit.
Nå, det blef omsider dager, och jag smög mig
att rekognoscera. Vår lilla eld hade länge sedan
slocknat, och öfver de svartnade bränderna hängde
tekitteln. Liggande under några buskar med bössan
spänd framför mig, betraktade jag lägerplatsen, från
hvilken vi drifvits så oförmodadt. Ett par gånger
var jag på väg att resa mig och krypa närmare,
men en oförklarlig känsla höll mig tillbaka. Solen
hade redan varit uppe en timme, och jag höll på att
förlora tålamodet. Jag kunde se vår packning ligga
orörd några meter från eldbränderna. Det var en
patronlåda jämte några konservpaket, jag särskildt
ville åt. Doktorns instrument och preparatburkar
intresserade mig just då inte tiondelen så mycket
som matvarorna.
Lyckligt nog lät jag inte otåligheten förleda mig
att stiga upp. Jag visste, att spökena funnos
någonstädes i närbeten och tog mig god tid. Tålamod är
en präktig egenskap, Harrison. Som jag låg där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
