- Project Runeberg -  Affären Costa Negra. Roman / Förra delen /
185

(1910) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lefvande, utan förmodligen äfven i säkerhet, var mer
än någon af dem begrep. Palmasso föreföll
nedslagen, men tröstade bandet med, att de hade vår
packning i sitt våld. Deras expedition var
jämförelsevis lyckad, fastän de tyvärr icke kommit öfver
doktorns pengar; så återstod bara att dela rofvet
och ge sig af. Så ungefär föreställer jag mig, att
han resonerade, ty slynglarna skrattade och gåfvo
sig i håll med att snöra upp packorna.

Som de höllo på därmed, dök doktor Müller
upp midt ibland dem. Jag hade för en stund glömt
honom och blef lika förvånad som plundrarna. De
släppte hvad de hade för händer, och tretton par
ögon stirrade som mot en uppenbarelse. Doktorn
var en af de modigaste karlar jag träffat, och gällde
det samlingarna, blef han ett retadt lejon. Endast
beväpnad med en trädgren — på revolvern i sin
ficka tänkte han ej — klef han in i sällskapet och
befallde karlarna kort och skarpt att lämna hans
tillhörigheter i fred.

Jag hade rest mig för att skynda till hans hjälp,
men blott ett ögonblicks eftertanke sade mig, att jag
skulle vara till större nytta, där jag stod. Jag stannade
med hjärtat i halsgropen och ögonen på skaft.

Doktorn stod nu midt i skaran. På sin dåliga
spanska gaf han först våra båda mulåsnedrifvare en
öfverhalning, sedan vände han sig till Palmasso.
Det var ord och inga visor, skurken fick höra. Jag
såg honom skära tänder och trefva efter knifven,
men doktorns oförskräckta lugn imponerade till den
grad, att ingen i hela sällskapet tänkte på
våldsamheter. Det hade varit lyckligt, om doktor Müller
stoppat i tid och dragit sig ur spelet, innan karlarna
hunnit hämta sig. Men han gick för långt i sin
ifver att rädda samlingarna. Han var till och med
nog naiv att bjuda dem dubbel betalning, ifall de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:48:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/costanegra/1/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free