Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FEMTONDE KAPITLET
TÅGURSPÅRINGEN.
Tidigt nästa morgon voro de bägge »turisterna»
färdiga till uppbrott. George visade sig
tankfull. Innan han somnade föregående afton, hade
han sagt sig, att en dylik resa sällan anträdts på
så lösa grunder. Han visste icke ens, hvarthän
färden egentligen ställdes, ännu mindre om han skulle
hälsas välkommen vid målet.
— Smolk i mjölken, hva’? frågade Jim Cox,
som iakttog honom.
— Nej, svarade George, som aldrig utan
tvingande skäl ändrade ett fattadt beslut.
Det knackade, och sedan Jim Cox låst upp, steg
en ung man öfver tröskeln. Han presenterade sig
som legationssekreterare och landsman och
meddelade, att han enligt ministerns önskan utverkat en
eskort åt de båda turisterna.
Jim Cox bet af en kraftig ed på midten, och
George såg oförstående på den unge herrn.
— Vi sakna inte ett visst inflytande hos
presidenten, förklarade denne med klädsamt skryt. —
Egentligen är det inrikesministern, ni, mina herrar,
såväl som vi ha att tacka för detta enastående
ynnestbevis. När han fått höra, att tvenne gentlemän
önskade företaga en resa i Costa Negras nordligare
delar, ställde han genast fem af presidentens lansiärer
jämte en underofficer till vårt, eller rättare sagdt
ert förfogande. Han ansåg nämligen, att det skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
