Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
liten fyrkantig cell, som erhöll sitt ljus från en glugg
invid taket.
— Gör det mycket ondt? frågade den soldat,
mot hvilkens skuldra Jim Cox stödde hufvudet.
I stället för att svara suckade Jim Cox endast
och föll ned på en bänk, där han sjönk ihop.
Soldaterna lämnade cellen och kaptenen, som
stannade vid dörren, kastade en belåten blick på
fångarna, som ändtligen helt och hållet voro i hans
våld.
— I nästa vecka kommer er sak före, sade han.
— Då få vi se, om ni ha klara papper. — Hans
blick blef lurande, och sedan han efter ett snabbt
ögonkast bakom sig sett, att soldaterna voro utom
hörhåll, tillade han sakta. — Lämna mig det där
papperet, så kanske...
— Oj oj oj, hvad det gör ondt! utbrast
Jim Cox, som endast tänkte på sina smärtor i
fotleden.
Kaptenen nickade lugnande.
— Nåja, jag har ingen brådska, sade han med
illa spelad liknöjdhet. — Vi kunna ju tala om saken
i morgon eller öfvermorgon. — Han gick ut och
stängde dörren efter sig.
George hörde strax därpå en järnbom läggas i
sina hakar och stampade ursinnigt mot golfvet.
— Något titthål i celldörren? frågade Jim Cox
med en röst, som var för munter att tillhöra en man,
lidande af svåra plågor.
George undersökte dörren.
— Nej, sade han.
— Och inga gluggar i väggarna heller?
— Inte så vidt jag kan se.
— Jag kan heller inte upptäcka några. — Med
ett vigt hopp sprang Jim Cox upp från sin plats
och gjorde några knäböjningar för att mjuka upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
