- Project Runeberg -  Affären Costa Negra. Roman / Senare delen /
253

(1910) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

minskades för hvar dag. Alcosta var för
skarpsynt att ej märka det. Han svor, hotade och
lofvade en lysande hämnd, tills allt dränktes i konjak,
och han uttröttad efter strapatser och vredesutbrott
sof som ett murmeldjur för att nästa morgon springa
i sadeln och rusa vidare. Vid San Antonio hade han
ämnat taga tåget och vinna ett ansenligt försprång,
men på grund af en bland dessa tillfälligheter, hvilka
endast kunna inträffa i Costa Negra, var linien
skadad på två ställen. Alcosta nödgades fortsätta
till häst.

På det från början gifna afståndet följde Jim
Cox med sina ryttare, hvilkas antal ökades
betydligt snabbare än lansiärerna kring Alcosta minskades.
Under hvarje rast hade han nöjet mottaga
lyckönskningar, enrollera frivilliga och åhöra långa välkomsttal.

Jim Cox skakade hand med alla, försäkrade
trohjärtat, att han var stolt och glad att se dem, och
sände deputationer, frivilliga och aspiranter till
Quiroga. Han hade föresatt sig att göra en kupp och
taga Alcosta till fånga, »vill göra kurrens
bekantskap, begriper ni», skref han i ett bref, som en
adjutant förde till George.

Två dagar senare mottog han befallning att
inställa förföljandet.

— Det ger jag tusan! var hvad Jim Cox
vanvördigt yttrade, sedan han läst ordern från
högkvarteret. Han skrynklade ihop papperet men slätade
strax ut det igen och läste om hvarje ord. Det
stora sigillet och de tumshöga bokstäfverna i don
Telesforos underskrift förde honom på andra tankar,
men han upprepade likväl: — Jag ger det tusan!
Det värsta blir dock, att karlarne äro för trötta att
stiga till häst i morgon, och hästarne äro för
utpumpade att kunna gå annat än steg för steg. — En
dags rast! ropade han till sina adjutanter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:48:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/costanegra/2/0259.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free