Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När George ett par dygn senare hann upp honom
i det stationssamhälle, Jim Cox nyligen occuperat,
ropade denne på afstånd.
— Hvad menar ni med att låta Alcosta slippa
undan? Jag hade karlen i vingbenet och så...
— Det är brukligt att handla hänsynsfullt mot
besegrade stadsöfverhufvuden.
— Harrison, jag talar allvarligt.
— Det, gör jag också.
De bägge männen betraktade hvarandra en kort
stund. Det var Jim Cox, som först såg åt sidan.
— Alcosta skulle bli för besvärlig som fånge,
upplyste George slutligen. — Jag tror mig känna karlen
och unnar honom en veckas frist. Räknar jag rätt
kommer han att använda den på ett för sin
efterträdare ganska nyttigt sätt.
— Nu förstår jag inte, hvart ni siktar.
— Jag antar, att ni snart skall göra det.
Följden af detta samtal blef, att de upproriskes
kavalleri slogo läger några dagsmarscher från
hufvudstaden.
Alcosta, som höll sig noga underrättad om
förföljarnes åtgärder, stannade för att pusta ut. Hans
mod växte genast, dock ej på långt när så mycket
som hämndlusten. Så snart han öfvertygat sig,
att faran för tillfället ej hotade, låste han in sig med
ett par förtrogna och några lansiärofficerare, hvilka
voro honom blindt tillgifna Samtalet blef långvarigt
och slutade med en eruption.
När herrarne åter visade sig efter
rådplägningen voro allesammans högröda i ansiktena.
— Vi följa er öfverallt, president! försäkrade de
med en mun.
— Tack! svarade Alcosta och log elakt. — Skall
jag ge mig af, gör jag det ensam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
