Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hattar. Främst red en patrull, och tjugo hästlängder
bakom följde en lång och mager gestalt, som midt
för Alcosta med stark brytning ropade:
— Raska på, mina barn, så knipa vi räfven i
hans lya.
— Lycka till! mumlade Alcosta spefullt. — Vi
ha inte brutit upp en minut för tidigt, vände han sig
till följeslagaren.
Flyktingarne togo ut stegen. Från andra gator
hördes slamret af hästhofvar och vapens klirrande.
Kanonskotten hade upphört att ljuda, men
klockringningen fortfor. Med alla dessa ljud blandade sig
stegen af marscherande trupper, dämpade
kommandorop och sorl från folkhopar.
Alcosta skrattade godt, där han skyndade framåt
den långa gatan. Vid hamnen tvingades han göra
en lång krok kring en eld, hvilken lyste upp ett
vidsträckt område. Han drog hatten djupare ned i
pannan och log sitt mångtydiga leende, när han
arbetade sig igenom en lifligt pratande och
gestikulerande folkmassa, som böljade inåt staden.
— Den slyngeln José hade rätt i ett afseende,
tänkte han — det kommer att bli lugnare
hädanefter. Blott jag nu kan finna mig däri. — Han
skakade sitt hufvud och gjorde en grimas.
— Båt ohoj! ropade kammartjänaren sakta
— Här, señor! svarade en röst ur dunklet. —
Är det kuriren?
— Ja, ro närmare!
— Omöjligt, stranden är för långgrund.
— Att man inte byggt en kaj, knotade
kammartjänaren förargad inför utsikten att väta sina fötter.
— En vacker summa lär ha varit anslagen därtill,
sade den ene roddaren — men presidenten lade
vantarna pä de pengarne liksom på allt annat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
