Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
502
Ocb jag hörde ljudet af steg, som närmade
sig. Det var samma ljud, jag så mången natt
med bäfvan lyssnat till. Och då dörren föll
igen liksom af sig sjelf, kom med luftdraget
insmygande en flägt, som isade mitt blod.
Ole Björuslad stod inne! Han hade gått
Jram. Han stod fast, tyst, kall, han var sig lik.
Icke ens blodets rörelse skiftade på hans kind.
En lörolämpad qvinna, som j^g, en
lidelsefullt förtviflad qvinna ådagalägger icke
mycken sinnesnärvaro. Annars skulle jag af mig
sjelf funnit gränsen för det beskydd, jag hade
att vänta mig af min make, och undgått
förödmjukelsen att se mig kallt tillbakavisad, då
jag ville kasta mig i hans armar.
Detta gaf äfven von Zellsings mod att
ännu inför min lagliga make, min liksom hans
stränge domare yfvas öfver sitt dåd. Han
yttrade nemligen, då min man iakttog tystnad:
"Jag högaktar er tysta vältalighet, min
herre! Ni tyckes sålunda erkänna alt en
qvinnas lycka bättre befästas af den hon älskar,
än af den som utan gensvar älskar henne."
Mitt hjerta stod stilla i afvaktan på svaret.
Det susade snart, lugnt, allvarligt och värdigt,
för mina öron.
"Hvarföre så otålig? Den qvinna ni vunnit,
lär jag ej vilja bestrida er; men ni måste
afvakta den lid, då hon lagligen kan tillhöra er.
Ditintills slår hon under mill beskydd. Äfven
mot hennes egen önskan måste jag utöfva det,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
