Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stormfågeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hör du vindens kraftmelodi! I fjerran
Rullar åskan sin dofva bas.
Molnen bädda skuggande natt kring himlen,
Vågen slungas, splittrad i skum, emot skyn,
Jorden darrar, flämtande suckar stiga
Ur dess hjertas fördolda djup.
Intet lif jag spanar i dunkelt fjerran.
Stolte seglarn sjunkit i slukande våg.
Dig, blott dig, oändliga hafvets ättling,
Stormens fogel, jag spanar än.
Lätt, som lärkan stiger en vårlig morgon,
Skär du snabb i luftiga kretsar din väg,
Kysser muntert fradgande böljans hjessa.
Badar bringan i perleskum.
Är det lustigt, säg, på din djerfva bana?
Blir ej vingen trött af sin vådliga lek?
Skrämmes ej till slut ditt förvägna öga
Af det giriga djupets troll?
Nej, så stolt, som vore du hafvets konung,
Styr du säkert fram på din nattliga stråt,
Och när vinden tystnar och vågen sjunker,
Lugn du hvilar på klippans spets.
Upp, min själ! Det kallar jag mod i stormen.
Likna honom, trotsa den dånande sjö!
Och när vinden tystnar och vågen sjunker,
Sitt och hvila på klippan dig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
