- Project Runeberg -  Dikter /
230

(1860) Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grafminnen - Carl Edvard Zedritz

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och med Romarspråkets sublima åskor
Höll han luften klar i de lärdes rymder
Och förstod att slunga dess gyllne flammor

Blixtrande kring sig.

Ja, en ättling var han af stolta Roma,

Men af det, som stridde för dygd och sanning:
Catos allvar strålade aldrig än från

Ädlare panna.

\

Men om väl han trifdes bland Romas kullar,
Bodde i hans bröst dock en nordisk ande,

Och derinom klappade varmt hans Svenska

Redliga hjerta.

Höga tankar, känslor, som solljus rena,

Växte der likt blommor ur andens stålgrund,

Och en fridfulj glädje sin inorgonrodnad

Spridde deröfver.

Tyst<och troget som öfver mörkblå himmel
Månen vandrar fram i den stilla natten,

Men med ljusets krafter ur djupet drager

Svallande vågen:

Så han gick framåt på sin segerbana,

Lugn och mild, och drog med en hemlig tjusning
Alla hjertan, som i hans trollkrets kommo,

Närmre sitt eget.

Nu har hjertat stannat, — det klappar icke,

Nu är lågan slocknad i ögats himmel,

Intet vänligt ord till vårt öra tala

Bleknade läppar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:49:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/crndikter/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free