Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Epigrammer - Lifvets högtidsstunder - Elden och Lifvet - Skapelsens krona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lifvets högtidsstunder.
Känner du stundom din själ af vingar lyftad mot höjden,
Fylles af okänd lust bäfvande hjertat ibland;
Ar det, som ville du hän i oändliga rymder försvinna,
Kasta dess jordiska drägt bort från din ande en stund; —
Följ då med barnslig tröst den underkraft, som dig leder,
Låt dina blickar med mod dricka det himmelska ljus!
Vet, — den stunden kallar dig Gud till herrliga syner,
Lyfter den slöja, som djupt höljer hans strålande bild.
Ögonblicket är då mer värdt än ett år ibland fröjder:
Göm, hvad du vinner deraf, göm det för dagar af qval. •
Elden och Lifvet.
Elden i tingens verld är en bild af lifvet och själen,
Lefver och röres i allt, om du än lågan ej ser.
Släcker du flammorna ut, ej släcker du solen i rymden;
Tänder du, — väckes ju blott slumrande gnistan till lif.
Hela vårt kroppsliga lif är ju blott en långsam förbränning;
Hjertats altare bär flammande lågan mot skyn.
Iyiksom atomerna tyst på den lönliga härden förbrinna,
Måste vår ande också skäras från lidelsens slagg.
Och när bålet brunnit till slut, han skall som en Phoenix
Svinga förklarad derur upp till det ljus, honom födt.
Så har du rätt, Heraklit, att elden är själen i verlden:
Elden är lifvets symbol, lifvet är Skaparen sjelf.
Skapelsens krona.
Trotsige man, vill du tro, att qvinnan är skapelsens krona,
Hon, som tålig och mild böjer sitt hufvud för dig?
Sist hon manades fram, ett verk af den skapande anden,
Byggd af dess ädlaste stoft, fylld af dess rikaste lif.
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
