Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Hushållsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med hvarandra. Toddy förekom någon gång vid besök
af någon god vän, då äfven brädspelsbordet kom
fram och det för sonens öron olidliga dunkandet med
brickorna och ramlandet med tärningarna kunde fortgå
i timmar. Det kunde far aldrig förmå honom att lära
sig, lika litet som att spela kort. Vid bjudningar
var samma bord med uppslagna skifvor framme, och det
spelades »boston», äfven med fruntimmer, dock ej högre
än ett runstycke, hvaraf det, som bekant, gick sex på
ett öre. Men punsch fanns aldrig i huset, och det enda
vin som serverades, var det nyss nämnda portvinet. Vid
de fem begrafningar, som där måste tillställas,
var det enligt sedvänjan rhenskt och mosel, som
serverades till den sorgklädda konfekten. Huru det
gick till vid dopen kan han ej erinra sig.
För öfrigt bjöds, när det var främmande, kaffe och te
samt någon gång på förmiddagen till och med chokolade,
hvilka drycker serverades i ljusröda äkta koppar med
guldkant och guldfasoner (jo, jag tackar jag!), som
köpts på den omtalta Stockholmsresan 1838. Rökning
kom vid sådana tillfällen ej i fråga. Men ibland på
söndagseftermiddagen tog far några bloss »Gefle vapen»
ur en stor praktpipa med masurhufvud, hvarpå en den
tiden bekant Upplandssoldat och konstsnidare skurit
en liflig scen från en träffning mellan en svensk och
några kosacker. Äfven den konsten uraktlät C. R. att
lära af far. Men denne hade en annan vana, nämligen
att snusa, som sonen lärde sig, medan han pluggade
på studentexamen, och den ovanan höll han i med rätt
länge, men lade bort före sin resa till Italien. Där
underhölls den visserligen en tid af de tiggarmunkar,
som i Rom bjödo på en pris, när de fått en slant. Men
när han reste från Rom till norden för att förlofva
sig, då bortlades snusdosan på fullt allvar, och
endast ibland, då en konsistoriekamrat bjöd på en
pris, kunde han taga emot. Nu på gamla dagar afskyr
han snus som pesten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
