Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Gammaldags förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GAMMALDAGS FÖRHÅLLANDEN 55
icke huru. Hans namn var »Filikromen», eller så
kallades han af alla. Hvar och när han kom, hade
han i hälarna på sig ett stort följe af pojkar och
slödder. Ryslig såg han ut, med förvridet ansikte och
ett hår, som aldrig gjort bekantskap med kammen, samt
i en dräkt, som bokstafligen ej bestod af annat än de
smutsigaste trasor. Troligen sålde han också »visor
tryckta i år», ty blott så kan man förklara, att den
samling af komiska bondvisor, som på 1850-talet utgafs
af en samlare vid namn Stål, kallades »Filikromen». Vi
ha intet minne af? om han var drucken, när han
uppträdde, men det är troligt nog. Det var däremot
den andra personagen, vi ville framföra, kvinnan,
som kallades »Gluggan»; hon var alltid drucken, då
hon sågs ute på gatan. Hon var ofärdig och kunde icke
gå, utan hasade sig fram på stenarna med hjälp af en
barnstol, som hon stödde sig på, och hon var alltid
uppvaktad af en svärm skränande pojkar och busar. Att
en sådan figur fick visa sig ute, är obegripligt.
Det vore så godt som en förnärmelse att med dessa
uslingar sammanställa »Blinda gubben», som en gång
i veckan kom och sålde svafvelstickor och därvid
fick ett mål mat på köpet. Han var rent af en
högst nödvändig person för den husliga ekonomien,
ty utan hans stickor hade man ej kunnat lefva. Därmed
komma vi in på de förhållanden, som skarpast skilja
»den gamla tiden» från vår tid: vi påminnas om
alla de bekvämlighetsuppfinningar och framsteg,
som då saknades.
Med tanken på »Blinda gubben» och hans svafvelstickor
komma vi först till tändstickorna. När man på
1830-talet skulle göra upp eld, behöfde man en hel
rad af utensilier. Först en flat, aflång blecklåda,
i hvilken man brände gamla linnelappar till »sköre»;
därnäst fordrades flinta och stål samt öfning i att
handtera dessa ursprungliga eldbringare, hvilket
ej var så lätt. Man skulle slå stålet mot flintan
så, att gnistor föllo ned i sköret, som då började
glöda. Just då var det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
