Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Uppfostran och skolgång. Småskolan - 10. I Nederskolan: Tertia och Quarta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124 I NEDERSKOLAN: TERTIA OCH
QUARTA
bokens lära om cirkeln, där vi under Kjelldahls
ledning lärde oss att reda saken själfva utan
boken. Och var det då ej blott de trenne nämnda
lärjungarna, som gingo i spetsen: till dem sällade
sig också snart till lärarens öfverraskning den
räddade primus, och under de återstående åren var
det dessa fyra, som kappades vid dessa »upptäckter»,
att lösa ett problem eller finna ett bevis för
ett teorem. Detta lärosätt medförde, att vi i
boken endast behöfde läsa öfverskriften öfver
propositionerna. Lösningen letades af läraren
fram med den Sokratiska metoden, som Sokrates
själf kallade majev-tisk eller barmorskemetod
efter sin moders sysselsättning. Idéerna - här
den matematiska uppfattningen af rum och tid -
äro medfödda och finnas till möjligheten hos hvarje
normal människa, men de skola väckas till lif och
dragas fram i dagens ljus för att bli medvetna. Så
gick Kjelldahl tillväga, och vi blefvo glada, då
vi från blinda valpar småningom blefvo seende och
vetande personer, delaktiga af den vishet, som för
2,000 år sedan uppdagades af grekerna. Vi började se
gamle Kjelldahl med andra ögon. Han vardt egentligen
den, som gaf oss en aning om, hvad vetenskap är. -
Forssén och Kjelldahl voro landsmän, helsingar,
och bodde tillsammans i snickar Rosensons ena gård
i Fjärdingen. Medan Forssén var tafatt och generad,
var Kjelldahl visserligen mycket primitiv och bondsk,
men också knifvig och småkvick. Men hvilken skillnad,
när de kommo upp i bönrummets kateder för att på
morgonen förklara bibeln för oss - ty h varenda
lärare var pliktig att i sin ordning vakta vid bön
och hålla förklaring öfver det upplästa kapitlet ur
Nya Testamentet. Forssén härskade och hostade mer
än någonsin, men var särskildt praktfull i sista
kapitlet af Romarbrefvet med dess många hälsningar
till Pris-cilla och Aquila och så vidare ända till:
halsen eder inbördes med en helig kyss, som framsades
med ett blygt »her då!» Då satt hvarenda pojke med sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
