Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Uppfostran och skolgång. Småskolan - 11. Hemlif vid midten af fyratiotalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140 HEMLIF VID MIDTEN AF
FYRATIOTALET
lönt att omtala det. Blott en nation, Upplands,
må här särskildt nämnas. Den firade en fest i
parodiskt-akademisk stil, med inbjudningsskrift
och rödkantade kort, som utdelades dagen förut
af inbjudare och »kur-sorer» i festdräkter och
sjuglasvagn, procession, kantat och festoration,
det hela genomfördt under ledning af det bekanta
kvickhufvudet Daniel Hvasser. Föremålet för högtiden
var »Kalle Winters död»!
»Han dog en morgonkvist vid första hanegället»,
hette det i kantaten, som utdelades i tryckt
form biand de många åhörarna. Det lustigaste vid
alltsammans var, att »Kalle Winter» spelade oss
alla det sprattet att stå upp ur sin graf på
söndagsnatten. Måndagsmorgonen mötte med stad
och landskap alldeles höljda i snö. Helsingarna
hade på majfesten uppträdt i en stor segelbåt, som
hela aftonen, dragen af fyra hästar, kryssat öfver
folkmassans hufvud, bemannad med bussiga sjögastar. En
af dem, medicofilaren Lasse Klosterberg, Klosterlasse
kallad, lär på hemvägen under natten ha förirrat sig
ned i Sandgropen, där han dignade ned af sömn och
trötthet och vaknade först på morgonen öfverhöljd af
snö. Han hade intet men däraf.
Den andra majkarnevalen ägde rum 1847, men af den
är minnet utplånadt. Emellertid utbildade sig en
praxis i detta hänseende, ty en liknande fest firades
sedan hvartannat år, 49, 51, 53, 55. Den sista stora
karnevalen firades 1865, som vi vilja minnas. Sedan
kommo de ur bruk i denna form.
Men af denna sådd uppkom en särskild lust
i de lekar, som utfördes hemma på den stora
gården. Nabo-lagets pojkar samlades gärna dit
och förde ett »sju-helsinglands lefverne», helst
utklädda. Och då ej andra kostymer funnos att tillgå,
förvandlade man hvardags-kläderna till uniformer med
särskilda papperschakåer och plymer samt prydnader
af guld- och silfverpapper.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
