Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Sista studenttiden. - Sökandets år 1858-1860
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 SISTA STUDENTTIDEN. SÖKANDETS ÅR
1856 1860
Vid min faders graf:
De brännande tårar, jag fäller,
de äro ej veklingens gärd, otröstliga smärtans
ej heller:
du, ädle, en bättre är värd. Åt dig och ditt minne
jag skänker
det enda, som saknaden kan, men gladt genom tårarna
blänker
den tanken: du var dock en man.
Jag minns, hur mitt barnsliga öga
med vördnad såg upp till din bild; det visste och
anade föga,
hur känslan därinom var mild. Då tycktes ditt väsen
mig vara
som midvinterdagen så kallt, men äfven så friskt -
och det klara,
det blänkande ljus öfverallt.
Men åren förgingo, och isen
så småningom smälte med dem.
Det var, som om vårliga brisen gått värmande genom
vårt hem
och blommor ur tufvorna sprungo, - de blommor,
dem kärleken sålt,
och högt i mitt hjärta de klungo, de orden: jag har
dig förstått.
Och då - som ett speglande vatten
ditt väsen låg klart för min syn, så klart, som när
dimmiga natten
förjagas af solen i skyn. Och fanns det en sorg,
som mig trängde,
och lyste en glädje för mig, som murgrön kring eken,
de klängde
i tankar och känslor kring dig.
Haf tack för allt godt, du mig lärde som far, ja,
som broder och vän,
haf tack för ditt manliga värde! Det lyser i döden
mig än.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
