Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Epilog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KIM LOG
211
Det har redan anmärkts hos Nybom hans oför-brännligt
goda lynne och hans därmed sammanhängande humoristiska
åskådning af lifvet, som gaf sig luft i lustiga
yttranden och infall. Hans vänner kände många
anekdoter af detta slag om honom, allt ifrån den dag,
då han som exercitant af det så kallade »gamla gardet»
var med i hedersvakten för konung Carl XIV Johan vid
dennes besök i Uppsala 1838 och, framkallad ur ledet
för att säga konungen sitt namn, skyldrade gevär med
de orden: »Jean Nybom, caporal de la garde Vieille!»
ända till den dag, då han vid författarens besök i
Västerås med en ton af komiskt allvar hördes yttra:
»Jag skulle egentligen ha blifvit löjtnant.» Det är
särskildt en burlesk krigarton, som ofta klingar
igenom hans fantasier och infall, såsom då han
under det minnesrika året 1848 till en storväxt,
vacker schwei-zeriflicka uttalade de klassiska
orden: »Föd, kvinna, men föd pojkar med bantler,
och föd som kaninen två i hvar månad!» Visserligen
var denna krigarton och den tillhörande yfverborna
fosterlandskärleken rikligt närd af Bacchi safter,
så att skalden själf om deltagarna i ett gladt lag
en gång yttrade de betecknande orden: »Fulla som
svin, men med Sverige på läpparna!» Men han hade dock
alltid, äfven i sådana fall, sitt goda lynne i behåll,
och det berättades, då han i början af 1840-talet
hade för afsikt att ingå i nykterheten samt bestämt
det högtidliga steget till en viss dag kl. 3 e. m.,
att han ännu, sedan klockan slagit, befanns sittande
vid ett glas, och på frågan, om det inte skulle bli
något af, leende svarade: »Jag måtte väl, för tusan,
ha akademisk kvart!»
Den kvarten blef något lång. Men hvad han i sådant
fall felade, det fick han bittert umgälla, och om
äfven den enskilde rättvisligen får själf svara för
sitt lifs utveckling, må man dock aldrig glömma,
att han i många fall var en frukt af sin tid och
sin omgifning, och Nybom hade nog rätt, då han,
förtröstansfullt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
