Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
troende till egna krafter som sin lika oskrymtade kärlek till
fäderneslandet genom de uttryck, med hvilka han besvarade
anbudet att emottapa högsta befälet. aHan misstänkte ej~, sade
han. ..så mycket sig sjelf, att han ej skulle antaga befälet öfver
arméen; dock ville han ej göra sin anciennitet *) gällande, utan
vore nöjd att stå under en yngre, om rikets bästa derigenom
befordrades.7’ — —
Att krigsförklaringen, men icke krigets förande ansågs för
hufvudsak, bevisas äfven deraf, att mau tyckte landtmarskalkens
närvaro vid riksdagen vida nödvändigare, än öfverbefälhafvarens
vid sin armée, — ifall en sådan då redan hade funnits
sammandragen. Man hade låtit turkarne ett par år tidigare sluta
det krig emot Ryssland, hvilket uppgafs såsom en bland de
allra förnämsta «.konjunkturer,15 manande Sverige till ett dylikt.
Och likväl brådstörtade man sig med en hetsighet, hvarpå i
nyare tider kanske intet lands historia känner något exempel, att
afgöra inom några timmar ämnen, dem lika många år ej hunnit
reda. Riksdagsordningen kränktes. Sjelfve presteståndets
tale-man, Benzelius, förmenade, att det vore bättre, om man till eu
riksgagnelig sak i dag skulle säga nej, än om mau derom i
morgon förenade sig. “Man borde ingalunda bortgå att äta, innan
allt var slut”**). Också hann mau med otroligt mycket ifrån
•) Lewenhaupt blef kort förut befordrad till general af
kavalleriet. — i hvilket vapens begagnande hnn ansågs synnerligen stark;
— och den gamle fältmarskalken Hamilton visade sig föga
angelägen om att emottaga ifrågavarande befäl. Den man, som bättre än
någon hade kunnat föra en här i Finland till nya strider, finska
arméens general en chef. friherre Armfelt, hvilken med denna så
ofta troget delat nöd och lust, seger och förderf, hade några år
tidigare, 1736, mätt af mödor och år. gått till livila. Också var han
ej den man, åt hvilken en ny tid skulle hafva skänkt sitt högsta
förtroende. Men det sannolika är, att han ej hade svikit det, ifall
han detsamma emottagit.
**) Se härom i synnerhet. Biisching 1. c. samt Sverige under
Ulrika Eleonora etc. pag. 131.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
