Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höllo dc sig ännu ett sekel aflilgsnade från densamma. Han
visste således knappt befara, att lians begäran kunde anses
alltför närgången. På det sätt, hvarpå afslaget kunde motiveras,
var han likväl ännu mindre beredd. Uti ett land, der allt, hvad
som i går timat på närmaste gata eller i skötet af den
hemligaste konselj, i dag kan adlas till föremål för allmänna
historien eller statsmannens offentligaste vältalighet, tycktes det nästan
en hädelse att förutsätta möjligheten af en vägran, då man
endast anhöll om en skymt af ljus åt förhållanden, vida aflägsna
till tid och till rum. Men äfven om det såsom en omöjlighet
ansedda afslaget likväl blefve en verklighet, vore ju dess tolk
ej blott en man, som genom häfdateckning först grundat sin
betydenhet och sitt anseende samt genom häfdaforskning sedermera
upprätthållit dessa; han var ju dessutom en af de högst
upp-burne representantemc af den nations literatur, hvilken länge
ansett sig gå i spetsen för mensklighetens civilisation, och ur
hvars sköte isynnerhet den yttre moderna humanitetens
missionärer först tågat ut till alla folk. Bitterheten af vägrandets
innehåll måste således kläda sig i behaget af den mildasfe drägt;
det var ju afgjordt. Den, som haft den lyckan att se det ädla,
vackra af Mignets uppträdande, kunde mindre än någon tvifla
derpå ett ögonblick. Den, som kände hans reputation bland
sina vänner såsom ,,bon enfant“, kunde det än mindre.
Och likväl var anledningen till tvifvel vida närmare
förhanden, än man kunnat föreställa sig: herr Mignet fann ej för
godt att lemna sitt bifall till utgifvarens anhållan. Deremot
var, strängt taget, ingenting att anmärka. Herr Mignet tolkade
sin rätt att hägna för våda de honom anförtrodda pappren,
såsom han förstod den. Att inlåta sig i kommentarier öfver denna
despotiska lagsldpning hade i alla fall varit en, lindrigast sagdt,
fruktlös möda.
Men angående den förevändning, herr Mignet täcktes
begagna för sitt afslag, gäller ej fullt detsamma. Derom kunde
åtskilligt sägas, och det med skäl. Han lät nämligen ej blott
förstå, utan sade med den ädlaste öppenhet rent ut, att han
grundade sin vägran på den förutsättning, att utgifvaren sanno-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
