Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
likt komme, i fall af tillstädjelse, att framdraga åtskilligt till
torgs, som vore chikanöst för Sveriges, d. v. s. sitt eget lands
historie, gifvande sålunda oförstäldt tillkänna sin förmodan, att
utgifvaren ansett det löna mödan att lemna sitt aflägsna
fädernesland lmfvudsakligast för att begifva sig på upptäcktsresor
efter — skandal. Man skall finna, att detta var nog mycket i
och för sig sjelft. Men ifall man fäster närmare
uppmärksamhet vid den period af svenska historien, hvilken frågan närmast
gällde, skall man kanske dela utgifvarens mening, att det var
nästan mer än mycket, åtminstone af en sådan man som herr
Mignet.
Utgifvaren sökte nämligen då lmfvudsakligast bidrag till
teckningen af de tider, i hvilka det olycksdigra 1741—43 års
krigs brandfackla kastades öfver Finland. Nu vet hvar man,
och herr Mignet kunde ej anständigtvis vara okunnig derom:
l:o, att ej långt före det ögonblick, då herr Mignet så tvärt
afskar utgifvarens alla forskningsförsök åt det hållet, sjelfva
Svenska Akademien hade förelaggt såsom prisfråga en oväldig
framställning af samma period, inom hvilken nyssnämnda krig
inföll; 2:o, att den egentliga anledningen till denna frågas
väckande uppsteg i så höga regioner, att sjelfva gissningarna derom
förlorade sig i hviskningar; 3:o, att den störste häfdatecknare,
Sverige någonsin egt och den der älskade sitt fädernesland och
dess ära så högt som hvilken annan som helst, hade emottagit
uppdraget att besvara frågan och fullgjort det med allt det
allvar, all den stränghet, sanningen påbjöd och — tillät. Och
oaktadt detta allt ansåg herr Mignet det ännu löna mödan att
uppkasta sig till vårdare och förmyndare för ifrågavarande
periods frejd! Ack! Hvarför besparade han sig icke den mödan.
Utgifvaren hade vunnit omätligt derpå, och historien möjligen
äfven något litet. — Eraedlertid skiljdes utgifvaren från herr
Mignet med den försäkran, att den svenska historiens ära var
nog krutbränd att tåla ännu vid en och annan explosion af
sanningens stränghet, samt med den öfvertygelse, att utgifvaren för
sin enskilda del ingalunda skulle emot den förfarit omildare än
han, herr Mignet, emot sin favorits, Ilobespierres reputation. Al-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
