Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varlig bakgrund skulle svepa dem i förfärligaste dysterhet —
icke en enda gäng drog sitt, tusende gänger blottade, svärd
annorlunda än till sjelfförsvar. Alltsedan eröfringar blifvit
företagna, är Carl XII den ende eröfrare, som under nära ett
decennium fört krig med oerhördaste framgång utan att ens vilja
åt sig sjelf eröfra en enda by. Kanske kan denna
sinnesstämning med skäl räknas honom såsom konung till last; men såsom
menniska framstår han dock i detta hänseende som ett sagolikt
undantag bland alla jordens väldige, framförallt för den tid,
hvilken han tillhörde. *) En herrligare lofsång har aldrig till
någon hjelte uppstigit än den, som ljöd kring den adertonårige
segraren från folkets på Själland hjerta: »Gud signe Eder
Majestät, vi vete I gören oss icke ondt; I ären vår fromma
Ul-ricas Son.15 — Först när motgångar, i otrolighet om möjligt
öfvergående hans tidigare framgång, rubbat jemvigten i hans
sinne och kastat detta på andra afvägar, än dit lyckan förr böjt
det, förirrar sig Carl XII på vanliga eröfringars uttrampade
kungsväg. Men då led ock hans dag redan djupt mot qvällen.
Och döden, som så länge förgäfves sökt honom på öppna fält,
der den nedstött tusen sinom tusen omkring honom,
drabbar nu på hjelten i en nattomhöjd löpgraf och fäller honom
*) Omöjligheten att fatta en så total frånvaro af all vanlig
eröfringslust, der en så häftig krigslystnad förefanns, var det ock,
som förorsakade samtida diplomater, såväl bland vänner som fiender,
det allra mesta hufvudbry. Man kunde ej tänka sig en enda plan,
ett enda företag af Carl XII fria för lusten att åtkomma än en
stad, än ett landskap, än hela konungariken, och man uttömde
der-för all sin skarpsinnighet på fåfänga grubblerier och kombinationer
i detta hänseende. Man skulle hafva besparat sig mångfaldiga
bekymmer och onödiga farhågor, ifall man kunnat försätta sig
åtminstone i — en annans så rena d. v. s. så opraktiska krigslust, som
den exceptionella, hvar&f Carl XII hänfördes. Men huru hade detta
väl varit möjligt, särdeles på en tid, då hela Europa brann i ljusan
krigslåga, upptänd endast af lustan att rycka itrån andra
statskroppar så många lemmar som möjligt för att lappa dem ihop vid det
man förut åtkommit? Endast hos czar Peter röjde sig ett högre
sytte bortom det hvardagliga eröfringsbegäret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
