Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
berömlösare, iin Lan någonstädes kunnat falla. Då var lian ock
ej mer den oförliknelige, han varit. Efter vanlig mensklig
beräkning föll han nog tidigt. Men likväl tycktes en missunsam
Nemesis hafva utspunnit hans lefuadstråd blott alltför länge.
Hvarför förunnades honom ej lyckan att tjuguårig stupa i sin
seger vid Fultusk? Skulle väl verldshistorien då ega i sitt
förvar ett renare lijelteminne än hans? Sjelfva Gustaf Adolfs
skulle bleknat invid en sådan nära öfvermcnskligt skär glans.
Carl XII:s var dock ej felet, att han icke lyckades välja den
rätta stunden för sig sjelf och sitt land, då han bordt träda af
från den omätliga skådebana, dit han meteorlikt höjt sig med
sina första hjeltesteg, plötsligt såsom ingen annan före honom.
Ett tapprare hjerta än kung Carls slog ännu aldrig i en
menni-skobarm. Men hans öde var änmadt att visa den till mognad
skridande menskiigheten, att tapperheten ensam ej är den högsta
bland menniskodygder, att dess öfvermått kan leda till förderf
äfven dem, för lnilka den sig väpnar.
Den skenbart mest lysande perioden af Carl XII:s hjeltelif
var den, som förberedde hans såväl inre som yttre förfall: hans
omåttligt fördröjda qvarstannande i Polen kastar honom utom
sig sjelf och de banor, hvilka skulle fört till lians, d. v. s. hans
rikes sanna bästa och ära. Ju mer han fördjupar sig i dett^i
anarkiska hvimmel, hyars alla tyglar det roar honom att lössl/ta|
dess mer går ock för honom förlorad all besiniiiiig af hans,
„ v v Ii ,-ci.tifiiiia nu II-TK
konungshga pligters högsta syften. Opn der han , star ^ på ^ sm^
lyckas brant, mätande med svmdlailäj! tilicii:’’det .oroug^ djupet
vid sina fötter, kastar lian ut"till valasammaste rnllning det lijot,”
hvarmed martvren för sin fosterlandskärlek Jolian feeiriholtf^at-
,fleätoe6e<ä.oTtaeb55 .oilgsoi Joxa,.Daofl tom nam ,-m rom «‘i r-*
kulr rabråkas. Samma hjul, som krossar dennes, varma,, stolta
, sbfihivJaöliBJi öu ’U t j.lni-it iuiauil m«< «uun ilu> *t j:_-.filanv ’i>
hicrta, brvfer äfven i stycken den egpumakfige . despotens
an–••di.f Jla löLjiakav-iniiJ j>J) ibO .7°i.ör itfUlhd - ’iflini n
.fini-språk på obenackad lnelteara. . , , ,
dii- _ao?j>,nin.. ii.«il..;;.lii.) r.Jifi»! J1 v11 ’3’1 my11’
Ti se, att Carl XII i begvnnelsen leues af klart medvetande
-lam Jill! SitMr.V silli ttiP H, > B/l Ut JM lUTUi ,li’/lBll
af livad han vill och bor vilja, och att Iim ej då unnu
betrak-.l.-iiu •iiJ>i.Dii TjJ iil, -iu\) .IlBini iIy;l>uiTihff! ituioLvi;<i -i -m
tar livarje annans råd såsom ingrepp i sina konungs!;– –––
gåÖ^i:
ocli1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
