Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af samma krig föranledt de stridiga punkter, inan ansett sig
föranlåten att framkasta. Då man ej lyckades förbinda Sverige
till fiendtlighet emot kejsaren, ville man åtminstone bibehålla
Sveriges vänskap. Fridfärdigare har väl knappt någon traktat
till sin ordalydelse klingat än denna; ty „ändamålet dermed
vore ingen annan än kristenhetens allgemena ro;“ men blod
och krigslågor tycktes dock häfva sig npp ur djupet, mellan
raderna. Yäl underrättadt om äfven de aflägsnaste utrikes
förhållanden, såsom ingen makt i verlden, med undantag af
Venedig, före den tiden varit det, varnade Frankrike derefter
redan tidigt 1699, genom samme d’Avaux, den svenska regeringen
för faran, som hotande uppstod i Öster. Till och med verksamt
biträde erbjöds, ifall denna fara blefve en verklighet. Den
tungrodda svenska diplomatien såg likväl i varningen endast
fransyskt fjesk; anbudet om bistånd lofvade man emellertid
iliåg-komma i sinom tid. Och anledningen dertill stod närmare, än
man kunnat föreställa sig.
Innan kort smögo sig till alla rikets dörrar Sveriges alla
grannar färdige till inbrott, medan sirensången af de ömmaste
vänskapsförsäkringar sökte insöfva väktarene. De återstående
europeiska makterna deremot, hvilka åtminstone ej för
ögonblicket vore intresserade uti att utplundra Sverige, utan fäst sitt
ögonmärke på annat rof, voro genast till hands för att mäkla
fred åt norden. Sjömakterna, med den rörlighet, som gafs dem
af det element, hvarpå de grundat ett verldsvälde, okändt för
tidigare åldrar, visade sig beredde att i nödfall understöda kraften
af sin talan genom skeppskanonernas ultima ratio. Frankrike,
urståndsatt att på så aflägsna orter sätta i rörelse andra vapen än
sina diplomaters tunga, sparade ingalunda denna politiska
häf-kraft. Dess ambassadörer, gref Chamilli i Danmark och de
Guiscard i Sverige, gjorde dock deraf bruk med större ifver
än framgång. Den förres välmening för sveuska intressen
syntes dessutom nog tvetydig. Den sistnämndes protektorsmin,
ett arf af gammal vana under Frankrikes senare förhållanden
till Sverige, uttalade sig deremot mera påtagligt och kändes
lsanske än mer besvärlig. Man anade ej än till den rätta be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
