Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stor i sitt slag. I denna sin egenskap egde han insigt nog att
finna, det ^projektet, ehuru något djerft, likväl var väl
grun-dadt11. Men fastän sakerna voro komna derhän, att, för att vinna
allt, allt måste djerft vedervågas, tvågar ban ej tillåta denna
expedition”. Det var „den tappraste bland tappre", Adlercreutz, som
den gången visade sig så litet v&gsam. Han skyllde naivt nog
på „excellensens“ frånvaro — liksom hade „en sådans“ närvaro
kunnat ingifva djerfhet till ett vågstycke, deri endast slagfälten
erbjödo trygghet, om också ej åt lifvet, likväl åt äran och
fosterlandet. Man vet, att excellensen Klingspor föga älskade den
säkerhet, sådana fält kunde skänka.
Når Adlercreutz fick Döbelns plan i sin hand, var möjligheten
till dess utförande likväl sannolikt redan ryckt derur. Han,
som icke hade fått Döbelns stora blick öfver tingen i deras
sammanhang, egde deremot på siu lott ett öga för stridens kraf,
hvars skärpa blott kunde jemföras med hans dristighet att
verkställa, hvad han tyckte, att ögonblicket erfordrade. Äfven bos
honom hade en plan uppstått den 14 September. I ett samtal
med general Aminoff berättas han hafva redogjort för dess
innehåll med följande ord: „vi ska’ visa i dag åt svenskarne, huru
finname slfiss“. Blodbadet vid Oravais var det lika
öfver-tygande som ståtliga specimen, han i sådan afsigt dedicerade åt
den nyss till valplatsen anlände von Yegesack och hans
landsmän. Hans motto tyckes dervid hafva varit: Ich liabe das
Mei-nige gethan: thut Ihr das Ihrige! Allt, livad af menskligt
mannamod och uppoffringskraft kan fordras, gjorde visserligen såväl
Adlercreutz som hans folk i den förfärliga kämpaleken. Det
vågar ingen bestrida. Men icke mindre säkert är det dock, att:
„man kan säga, att de yttersta återstående både fysiska och
intellektuella krafterna blefvo bår uästan utkämpade och uttömda*4,
såsom det sista finska krigets förträffelige beskrifvare, i en
biografi öfver Adlercreutz, det yrkar. *)
*) Bättvisan fordrar, att vi ur en af Adlercreutz författad, mot
Aminoff’ riktad polemisk skrift och ior hvilken vi längre fram skola
närmare redogöra, afskrilva, hvad fältherren anför till sitt försvar mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
