Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvilken finne skulle numera våga med general Aminoff
fördöma Adlercreutz för det kan af sitt hjeltelynne lät hänföra sig
att vid Oravais visa svenskarne och hela verlden, huru han sjelf
och hans landsmän kunde slåss? Det var ju dessutom en nyck
af slumpen, en lek af ödet, ett beslut af Försynen — eller livad
hellst man må kalla dessa osynliga makter, af hvilka
menni-skans djerfvaste uträkningar öfverkorsas, dess väldigaste
ansträngningar neutraliseras — som vållade ett helt annat resultat, än
Adlercreutz och hans män hade åsyftat. Lyckan, denna kraft,
som så underbart ingriper i menniskans vigtigare förtag, men
enväldigast i krigets vågspel, hade afgjordt vändt de finska
fanorna ryggen alltsedan striderna vid Kuortane och Salmis.
Olyckan, som förföljde finska hären, framträdde dock synlig i
detta krigs kanske mest framstående personlighet — knappt
von Döbeln undantagen. Det var Kamenskis, på en gång den
den sistnämndes beskyllning, att han i oträngdt mål tillställt
^blodbadet vid Oravais", en beskyllning, som sedermera mer än en gång
blifvit upprepad. Yi citera detta ställe nr den i högsta grad
intressanta skriften, som handskrifven lägger for oss — vi känna ej.
huruvida den någonsin framträdt i tryck — och göra det äfven af det skäl,
att den på ett märkeligt sätt visar, huru klar reda Adlercreutz i alla
fall gjorde sig för de operationer, han verkställde. Han skriiver:
„ visserligen begvntes Arméens motgångar och defensiva rörelser,
från den tiden, men utan att jag lefvererat Bataillen vid Kuortane
och Salmis hade Arméens högra Hvgel vid Lappfjärd gått förlorad,
äfvensom Arméens Tråss och sjuka; lmru kunde jag undgå
Bataillen vid Oravais. då man ännn ansåg oss afskuma vid Nya och
Gamla Carlebv, och huru skulle våra ofanteliga Tross magaziner
och utrednings förråder kunnat transporteras undan, om jag icke
uppehållit Fienden, utan retirerat så fort han visat sig och låtit
honom tränga ihop oss nti vår Tråss collon, då oordning och en säker
förstörelse blifvit Resultatet. Länge förut sAg jag Arméens öde, och
den retraite som förestod från Muona bro till Torneå. som ntgjorde
nära 50 mil. Fienden var öfverlägsen på alla pnnkter med friska
Trupper, hade jag då enligt Gen. Maj. Aminoffs plan Retirerat så
fort som Fienden syntes, hade vi aldrig kunnat verkställa denna
svåra och mödosamma Retraite Nej, där jag tant någon förmånlig
position där måste jag försöka uppehålla Fienden så länge sådant
kunde ske, utan äfven tyr för det hela. ty annars hade den öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
