Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lian ock fast- deri äfven sodan han hade förlorat det dyrbara
ögonblicket, då han i egen hand höll utförandet liksom
beslutet, och Klingspor anländt med de enda ordres på fickan. hvilka
öfverensstäinde med hans begrepp om ett lands försvar:
befallningen att gifva signal till reträtt *). Hvad som vi dock
framför allt beundra vid detta afgörande tillfälle hos den gamle
generalen, är den apostrofering, hvarmed han enligt traditionen
lättade sitt betryckta hjerta, då hans förman omöjligen ville höra
talas 0111 någon strid. En på en gång så naiv och så
uttrycksfull påminnelse 0111 det heterogena, det oförenliga med
fältmar-skalksvärdigheten, som låg i hans fega natur, nådde väl, ty värr,
ytterst sällan Klingspors lina öron.
Men 0111 ock Klercker vid jemförelse med den omanligaste
af alla fältmarskalker visade sig i Tavastebus såsom man, ansågs
han ej ens i dessa högsta högtidsstunder af sitt lif förtjena absolut
en sådan äretitel. En händelse, som den tiden upplefdes och ofta
derefter berättades af den pålitligaste person, författaren
någonsin lärt känna, upplyser närmare härom.
Dåvarande kyrkoherden i församlingen ansåg det lämpligt
att, jemte stadens öfriga presterskap, uppvakta den dit ankomna
högste befälhafvaren för de trupper, på hvilka fäderneslandet
byggde sina förhoppningar. Allt vittnade om den stora
förvirring och oro, som rådde i general Klerckers logis, då de
uppvaktande inträdde der. Med synnerlig möda lyckades de hejda
en förbispringande adjutant för att spörja honom, livar generalen
befann sig? .,1 sin nattmössa, såsom vanligt11, var dennes
lakoniska, men dock så målande svar. Omsider kunde de få
företräde. Presten, som förde ordet, sade, att hans embetsbröder
och lian sjelf voro komne för att af generalen såsom en man
*) Klingspor — då ännu icke upphöjd till den värdighet af
fältmarskalk, han sedermera sä ohjelpligt profanerade — hade med
en skyndsamhet, som han annars röjde blott, när han ilade undan
fienden, rusat till Tavastehus. Enligt hans rapport till kungen
in-träfiade lian derstädes redan den i Mars och emottog följande dagen
det öfverbefal, som odödligt inbrännt hans namn vid häfdernas
nidingsstänger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
