Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af svärdet och auförare för laudets beväpnade skaror söka stvrka
för det hopp och den tröst, de ansågo sig förpliktade att bära
åt siu dem anförtrodda, värnlösa hjord. När det var sagdt,
gued Klercker en stund ljudlöst med handen sin djuptfårade
panna och upphof till slut sin darrande stämma och sade
efterföljande, icke alldeles heroiska ord med ömkeligaste läte: „tröst,
tröst, tröst! jag behöfver ju sjelf tröst“. „Har herr generalen
ingenting vidare att säga oss?“ genmälte den, som först hade
tagit till ordet, och alla ströko ögonblickligt på foten, med livad’
„tröst“ i sina hjertan kan läsaren lätt föreställa sig.
£11 sådan förmåga att lifva och elda andras sinnen egde
den „Septuagénaire plein de feuu, på hvars sorgliga lott det
föll att släpa qvarlefvorna af den så i andelig som lekamlig
motto sönderslitna håren till gränsen för dess hela verld:
fäderneslandets; till gränsen för naturens lif: polarcirkeln. En
ar-mée i en sådan sinnesförfattning och en sådan yttre ställning
som de, i hvilka den linska var stadd, hade mer än någonsin
varit i behof af en ledare, sjelf uppfylld af entusiasmens eld för
att kunna värma andra, hvilka hotades med att förfrysa, och
sjelf lyftad af alla de moraliska häfstänger, eu kraftig vilja
erbjuder, för att upprätta de svigtande och af trötthet
nederdig-nande. Men af en regering, som satt köttklumpen Klingspor
till högste stimulus i en förestående kamp på lif och död, kunde
man ej vänta, att hon skulle nu mer än förr förstå uppskatta
betydelsen af de inkommensurabla krafter, man plägar kalla
moraliska, och vädja till dessa för ögat osynliga, men likväl
i högsta mening så reella bundsförvandter. Man vet, att i
naturen snön är en ganska dålig ledare af värmen och att den
elektriska gnistan icke heller känner sig upplifvad att
synnerligen påskynda siu fart, när hon stöter derpå. Men nu, då allt
berodde på att värma och elektrisera de stelnade lemmarna af
den borttynade linska hären, hittade man icke på bättre råd
än att till ledare för tankarnas och känslornas värma och
elektricitet ställa fram en hjessa, hvarpå några och sjuttio vintrar
snögat och ett hjerta, hvars blod hunnit stelna under lika många
vintrars frost. Man handlade sålunda med den armée, på hvars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
