Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sådana djupa, koncentrerade naturer som Gustaf Adolfs
fullgöra hvad de anse vara sin mission, utan anspråk på, liksom
utan hopp om tacksamhet. Men så långt kan viil menniskan i
dem svårligen dock tillbakaträtngas, att ej en ilning af mensklig
glädje skulle hugsvala dem, då de ofvan om ruinerna af sitt
hela lifs fåfänga sträfvanden varsna en skymt af erkännande och
något bevis derpå, att ej all deras möda spilldes förgäfves. En
sådan ljusblink glimmande jemte midnattssolens vid Auras
stränder ur det program, hvarmed den på lagens och vetandets fasta
grundval sig stödjande kolossen Calonius kastade med andlig
hjeltekraft den tinska vetenskapens och de finska
sånggudinnornas sista afskedshelsning hän till deras konungslige beskyddare,
hvilken, bortryckt af sitt Fatum, snart nog ej förmådde skydda
ens sig sjelf. En dylik strimma flöt ock öfver Kallavesis isar
ur landsliöfdingen Wibelii odödligt herrliga bref af den 14 April
1808, hvari han tolkade lagen, såsom han förstod den, och som
slutades med dessa djupt gripande ord: JVIitt åliggande är, att
bibehålla lugn och freda hvar och en under lagarne, och det
skall jag af alla krafter som en redlig man vaka före, tills jag
det ej mera förmår, då medvetandet af uppfyllda pligter skall
följa mig till olyckan, tiggarekojan eller grafven; och min,
under några och trettio års embetsförvaltning, förslitna och
uttröttade varelse, på ålderdomens dagar af bekymmer och sorger
nedtryckt, åtminstone icke med förbannelse gå af skådeplatsen’1.
— Skönare har det rent menskliga, det medborgerliga modet ej
återstrålats från en spetsgård af fiendtliga bajonetter än det,
som lyste ur Calonii rektorsprogram och Wibelii skrifvelse.
Och ehuru det gerna medgifves, att en så liöghjertad segrare
som kejsar Alexander ej var egnad att nederböja själarna ens
hos sina fiender, kan det dock icke heller bestridas, att en ko-
i Åbo kunde väl ftberopns såsom vederläggning af vår åsigt
angående den respekt for högre skicklighet, Gustaf Adolf ätlagalade vid
befordringar inom det finska universitetet. Men dels hörde Höijer
till de misshagliga npsaliensiska magistrame, dels hade han, då
han rönte dessa motgångar, ännu icke hunnit svinga sig opp till den
eminenta ståndpunkt, han sedermera intog inom vetandets regioner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
