Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A h tätien istuen tnellun binkoparne Cygnaeus d. d. och Alopaew. 297
tvekan eller dröjsmål hade å sin allernådigste konungs vägnar
och i dess namn undertecknat*).
Men spärradt var nu den episkopala pretendentens
framsteg till sitt högsta lefnadsmil; spärradt af ett hinder, mot
hvilket den fasta viljan ej ens kunde skänka sig upprättelsen
att direkt fresta sin styrka. Ty detta okullstöteliga hinder
framstod i gestalten af en åldrig man, hvars embete gaf honom
sjelfmant en myndighet, på hvilken hans egen personlighet för
ingen del skulle hafva gjort anspråk. Hvart barn här i landet,
som fick hålla till godo med vidbränd gröt, visste ännu den
tiden, livad en biskop månde hafva att betyda. Skulle då den
man, hvilken så oändeligen högt hade vetat uppskatta samma
värdighet, då den utgjorde föremålet för all hans sträfvan, icke
veta att respektera den ännu då, när han, seende
biskopsmyn-digheten representerad af en annan, dageligen påmintes om det,
som för honom gått förloradt för långlig, kanske för all tid?
Alopaeus skulle ej hafva varit den ^matematiska anda71, han var,
ifall han ej ur sina tidigare premisser dragit den slutsatsen, att
biskopsvärdigheten, i hvilka händer den ock må hafva fallit, borde
medelst yttre åthäfvor hyllas. Men han skulle hafva varit det
lika litet, ifall han ej förstått att göra den skarpaste åtskilnad
i sin själ mellan besagde värdighet och den personlighet, hvilken
deraf befanns så föga värdig, emedan Alopaeus sjelf,
biskops-kandidaten företrädesvis, genom densamma blifvit fastnaglad på
*) Redan Gustaf den III hade, såsom bekant är, funnit sig
föranlåten att betydligt modifiera 6ina tidigare åsigter om de
meriter, hvilka förnämligast berättigade till prelatensiska embeten:
åsig-ter lånade liksom så mycket annat ifrån de dåvarande galanta
abbéemas gyllene land. Sjelfva favoriten Elis Schröderheim hade
nödgats låta sina liderliga befordringsförhoppningar stiga ner ifrån
den protestantiska nordens högsta äreställe: erkebiskopsstolen i
Upsala. I hertigen-regentens tid begynte man alltmer att taga i
betraktande anständighetens fordringar vid besättandet af andeliga
embeten. Gustaf Adolis regering var äfven i detta hänseende djupt
allvarlig, ostrafflig och samvetsgrann. Det vördnadsvärda namnet
Matthias Rosenblad betecknar länge den här antydda förbättringen
och framstegen till ett ädlare mål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
