Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att mot hans pantsarklädda lijerta nu
Jag måste löpa storm, då såsom vapen
Min hembygds lidande och nöd blott lyftas.
Inunder menskans slutna ögonlock
Upptina lifvets ådror friskt ånyo,
Liksom inunder egen hyddas tak
Den trötte vandrarn lefver upp på nytt.
I några ögonblick af hvila jag
Min nötta lifskraft nedersänka ville
Och hämta den pånyttfödd derutur.
Daniel Hjort. Hvem kan en rolig hvila väl förljena
Om icke den, som vakat såsom du ?
Bengt Bonde. Så fåfängt som mitt vakande min hvila
I dessa tider var. Man sofver roligt
Ej på sin hembygds blodiga ruiner.
Dock lugnare än annars nu jag somnar,
Se’n jag förvissats, att ni ej ert hjerta
Vändt från ert folk och land. — Vi börjat frukta,
Att våra lik och våra hyddors grus
Och strömmarne utaf vårt gjutna blod,
Mer än den kalla mur’n af Flemings slott
Sig hopat, söndrande oss från hvarandra.
Olyckan är det sämsta bindningsmedlet
Emellan dem, som dcraf dödligt drabbats,
Och andra — hvilka blott hört derom talas.
Daniel Hjort. Mer kraftigt dock än något annat binder
Olyckan dem, som hon gemensamt träffat.
Föll ej hvart slag, som mot er riktades,
Också emot min barm? Och endast hoppet
Att med min svaga hand afböja kunna
Ett eller annat af de hårda slagen
Mig qvarhöll fjerran ifrån er, som blödde,
Och nära honom, som gjöt ut ert blod.
Bengt Bonde. Jag vet, jag tror det nu. Och denna tro
Besparat skulle mången bitter stund
För dem, som lefde fordom edra vänner,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
