Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bengt Bonde (såsom förr’. Förbi det är med mig. Min gosse,
bort!
Ditt unga lif att rädda sök, till tröst
Och hjelp åt moder din, den öfvergifna.
Din hjelp är Gud! När Flemings makt är bruten,
Bår Gud väl åter såsom förr i landet.
Daniel Hjort. Och han, som vållat denna härjningsfasa,
Han, hvilkens ande ledt de afgrundsandar,
Som, släppta lösa, uti hast förvandlat
Hans fäders land till ödslig kyrkogård,
Der endast griftens ro och glömska saknas —
Han skådar med sin isblick lugnt omkring
Och tycker att hans verk är ganska godt. — —
Jag stått en gång vid oceanens strand
Och sett, hur höstens sol betraktade
Med gräslig köld den öde rymd, som nyss
Knappt egde rum för all förstöring, buren
Inunder stormens vingar vidt deröfver.
Jag trodde då, att intet fanns på jorden
Så hårdt, så skoningslöst, som denna solblick.
Jag tror ej mera så, se’n jag Claes Fleming
Har blicka sett omkring det land, han bytt
Från menskors hem till en oändlig kula
För vilda djur — och ega ej en tår
Uti sitt torra öga, ej en suck
I ödemarken af sitt vilda lijerta
För ödemarken, han omkring sig skapat.
Jag ryser väl för detta dödens lugn
Hos den, som jagar lifvets ro från landet.
Men sådan tiden är, hvars räkning han
Har grundlagt här, att afundsvärd den synes
Som qväfvas ser i sin förblödda barm,
Likt öknens källa under brännhet flygsand,
Hvar känsla för sin egen nöd och andras.
De onda makter, hvilka folkets sägner
Tro göra kroppen hård mot hugg och pilar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
