Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hjeltinna, fast det vapen, som du bär,
Igenom bröstets harnesk ej kan tränga.
Men endast djupt i det, som deraf skyddas.
Matilda. Såsom en far, du är och blir mig dyrbar.
Daniel Hjort. Välmening bära dina läppars ord
Utur ditt hjerta; och likväl i mitt
Den tränger ej! Qvarlemnad utanför,
Ett dolkstygn inåt hårdt den endast mättar.
Matilda. Ditt tal är mörkt. Klart jag blott fattar ett:
Jag sårat, der jag balsam gjuta ville.
Daniel Hjort. Uti en nittonårigs morgonsolsken
Ryms ingen plats för mannens dystra tankar,
Som sörja hans försvunna ungdomssol.
En fader vill du, att jag dig skall vara — —
Matilda. Finns väl ett namn, som klingar mera ljuft?
Daniel Hjort. Väl gifs ett annat, tnsenfaldt mer klangfullt,
Då det från flickans blyga läppar hviskas.
Du känner det. Kanske du re’n det hviskat,
Fast mig det icke gäller mer; — måhända
Mig aldrig gällt. — Åt den, som smäktar efter
En doft af blomsterånga, kastar du
En skyl af ax, som höstligt nedermejats.
Då bröstet flämtar efter vårens fläkt,
Du vill det stänga in i qvafva kammarn.
I hvilken vinterns köld sig qvalmigt upplöst.
Då barmen, sjuk, blott vet ett läkemedel.
Som heter: kärlek, älskarinnans kärlek,
Du slungar mot den hän ett annat namn.
Som vekt och varmt, då det ifrån dig går,
Likt meteoren, svärmande på fästet,
Likt denna faller stenhårdt, kyldt från himlen.
Matilda. Hnr kan ett intet sådant som min kärlek,
Ditt rika hjertas ve och väl bestämma?
En själ som din ej borde kunna fyllas
Af trängre kärlek än ditt hela folks.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
