Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då möts på lialfva vägen dessas anda
Af andar stigande från haf och jord.
De gjutas i hvarann. som tvänne själars
Uti den kärlcksvarma kyssens famntag.
Matilda. Ej vårens anda och ej kärlekens
Ha’ likväl makt att jaga hvarje töcken
Från själens himmel eller från naturens.
Johan Fleming. Jag tror, du älskar mig, och derför tyckes
Din töckenlära icke sakna sanning.
Räcker åt Matilda en blomsterbukett, hvilken han dolt vid
sitt bröst.
Se der likväl en talisman, hvarmed
Jag fläktar lätta skyn ifrån din panna,
Som vårens vind från fästets klarhet molnet.
Se dessa första kyssar, plockade
Åt dig från vårens egna unga läppar.
Matilda (mildt leende). Det kan förlåtas än, blott mig da lofrar
Att ej från andra läppar plocka annat.
Johan Fleming. Befall mig dö af hunger, och du lyds,
Men den befallningen jag ej kan lyda.
Matilda (med låtsadt missnöje).
Då i en sådan småsak ej min vilja
Är lag, jag intet mera har att bjuda.
Johan Fleming. För mig den dock är större än mitt lif,
Ja, ej stort mindre än min kärlek sjelf.
Fast du är ledsen, gör mig dock till viljes
Ännu en enda gång. Låt värman af
Din kyss sig gjuta på den arma blomman,
Som, bruten, rönt för litet solens värma.
Pekar pä en viss blomma.
Matilda. Du bröt den, Johan, drifven af din kärlek.
O! om din kärlek skulle en gång–––––Nej!
Det var en ryslig tanke. Bort, nattvandrare
Från drömmens mörker iln på ljusa dagen!
En kärlek såsom min i brutna blomman
Ej frukta bör en bild utaf sitt öde.
Kysser blomman häftigt. Johan Fleming kysser den strax derefter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
