Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johan Fleming. Nu först den helgad käns till vårens tolk.
Den ånga, som utur dess lijerta doftar,
Är vårens anda nu i högre mening.
Hvem skilja kan dess doft ifrån din själs?
De smultit, vigts till ett, och bättre lott
Jag ej begär än att berusad dricka
Min lefnad all af denna eterdryck.
Matilda (med djupt allvar)
Men jag begärer mera af min Johan.
Johan Fleming (förvånad). Matilda?
Matilda. Ljuflig är för mig din kärlek
Som hoppet för min själ, som soln för ögat,
Och ej för mig begäres det, jag fordrar.
Jag vore nöjd att liksom dessa blommor
Omslutas af ett band, sä lent, men — vekt
Rycker på der gröna sidenbandet, som hållit blommorna
tillsammans, hvarvid detta brister, och blommorna förströs på marken.
Som detta här. Dock denna tid, så hård,
Som jernet, kräfver andta band un dem,
Hvarmed en blomsterkrans kan sammanfogas.
Jag vill, att du ej blott skall älska kunna,
Men äfven våga — hata som en man.
Johan Fleming. Allgode Gud, bur skall jag det förstå!
Matilda. O! Kasta blicken på ditt fosterland,
Ej blott med kärlekens, men mannens öga.
Väl lyser vårsoln uppe på dess fäste
Och ler mot jorden, som den ler mot hafvet,
När nattens skeppsbrott gömts af jemnad yta;
Men vid t kring landets dal och höjd doek jaga
Likt rofdjur vild förstöring, mord och brand.
Kan jag väl tro ditt hjerta slå för mig,
•Som blott en spillra är midt bland ruiner
Af det, mig dyrast varit, om ditt hjerta
Ej storsint klappa käns för landets nöd?
Hon lägger handen pä hans hjerta.
Ilvad röster höjas här? Uppmanas du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
