Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som för er sjelf ni kanske velat gömma.
Er rätta afsigt likväl ni har vunnit,
Liksom jag min. Mitt tänkesätt ni känner.
Det är sig likt. Jag känner ert. Och derför
Jag hyser säkert hopp derom, att ni
Er arm skall bjuda åt oss och ert hufvud
För att bekräfta segern af den sak,
Som, rättvis, räkna kan på högre bistånd
Än till och med den djerfve hertig Carls.
Fleming går.
Scen VI.
Sändebudet. Mot denna klippa krossas hvarje stål,
Och klangen utaf guldet öfverröstas
Af en, som ljuder högre ur hans inre:
Hans evigt lika sinnes skarpa guldklang.
Beundra måste jag, som honom hatar,
Hans fasta viljas hårdhet emot allt,
Som verkar smältande på andra hjertan. — —
Men ett förhärdadt ondt ej eger väl
Mer anspråk pä att skonas än ett annat,
Som mindre stelnat under många solhvarf.
Och värre klippa till förargelse
Än denna här ej ställt sig midt i svallet
Af tidens flod, som bryta vill sin bana. — —
Men hvad ej stål förmår att hålka ut,
Det kau väl vattnet dock omsider tära,
Pris vare söderns djerfva snillestyrka!
Uppfinningskraften, ammad der af större
Behof att leda högre planers fortgång,
Har uttänkt hjelp, der synlig hjelp försvinner;
Har skapat läkemedel, kvarest stålet
Ej mäktar skära bort det ondas rot.
Af denna lifssaft bringas ljudlöst bo{,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
