Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han, som med kärlek trifdes bland de låge,
Förtryckte, hvilka i Tiberias våg
Sitt hjerta svalkade, förbrändt af nöden,
Han talte endast om den andens frihet,
Som borde fästa vingar vid de bojor,
Af bvilka slafvens kropp till jorden bröts —
Att dessa skulle trycka mindre tungt.
Han kände, äfven Han, en qtalmig tryckning
Utaf den dystra smedja, vid som verlden,
Hvari åt Juda-folket fjettrar smiddes
Af jernet, hemfödt uti kejsar-grufvan.
Han visste, att ett svärd i slafvens händer,
Mot romarns pantsarklädda hjerta brutet,
Blott nya länkar skulle gett åt bojan,
Och derför talade Han blott om hoppet
Ocb sökte vända blicken upp mot himlen
Långt från den jord, der blodiga ruiner
Allenast skulle krossat hoppets vinge
Och sölat dennas skära glans för alltid.
Men skulle svärdet först blott gripits af
En Sigismund — och utaf dem. han utsäudt —
Hvem vet, om icke fridens gudatolk,
Då sagt, att de just bordt för svärdet falla?
Claes Fleming. Du menar det?
Bengt Bonde. Så är min mening, herre:
Men om den träffat rätt, det vet ej jag.
Vi lärt så litet, vi, som tuktas upp
Med svärdet blott, att slika djerfva frågor
Vi endast tvingas kasta fram, men lösa
Förmå vi icke dem.
Claes Fleming. Men derför ären
Ni också desto brådare att lyssna
Till livarje munnens väder, hvilket blåser
Ur svikande profeters tomma hjernor.
Det vädret gör ert sinne uppblåst, tränger
Derur all sanning, pröfvad och befästad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
