Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af seklernas erfarenhet, och fyller
Er själ med hugskott, lärda utantills
Och som ett ögonblick ej profvet hålla.
Bengt Bonde. Så måste saken synas er. Ni o~s
Har sett allenast ifrån böjden af
Er häst, hvars hofvar trampat våra skördar:
Från mynningen af de kanoner, hvilka
Förkrossat våra lemmar; genom flammor,
I hvilka speglats gruset af vår boning.
För oss, som sjunka ned på detta grus,
Sig mycket ter likväl helt annorlunda,
Än det ifrån er höga ståndpunkt röjes.
Så pröfvade, vi lärt oss pröfva allt,
Förr än vi tro derpå. Uti ett tillstånd
Så hopplöst såsom vårt vi måste hoppas,
Att meningar, dem forna sekel alstrat,
Utplånas skola eller jagas undan,
Och gifva vika för en annan meuing,
I bättre samklang ljudande med Hans,
För hvilken ni, den väldige Claes Fleming,
Står såsom menska blott så väl som vi.
Claes Fleming. Jag vill ej tvista här med dig — —
Bengt Bonde. Man vet,
Att ni ej älskar detta slags bevisning.
Claes Fleming. Du är bra djerf, förtröstande uppå
Ditt lejdbrefs skygd, förskansningen, bak hvilken
Du smög dig hit, liksom en mullvad kryper
Inunder mörka hvalfvens säkra gömmen.
Bengt Bonde. Jag litar på mitt lejdbref, det är sam.t:
Ty på ert riddar-ord jag städse litat.
Men ej jag smög mig hit. Jag vågar väl
Ej säga, att med öppen hjelm jag kommit —
Som hvarje riddersman försäkra skulle,
Om än hans lock af bjelmen aldrig tryckts.
Af öppen dag min gång likväl belystes.
Och om jag aldrig vågat träda upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
